Isak Sundström – NEW AGE
24 oktober – 16 november 2025

Vernissage fredag 24 oktober kl. 17:00-20:00
Artist talk med Isak Sundström och Nils-Tore Krusenblad 19:00

 

När jag var liten och växte upp i en mindre socken på Gotland i början av 1990-talet lyssnade jag och min syster mycket på trallpunk. Strebers, Radioaktiva Räker, Rolands gosskör, Asta Kask m.m.  Jag sjöng entusiastiskt med i låtar som Högervindar, Anti Allt och Inget ljus: “Jag ser inget ljus! jag ser inget hopp!”

Trallpunken är idag en ganska så bespottad musikgenre får jag för mig, jag vet i alla fall ingen som lyssnar på trallpunk längre. Det fanns ofta en slags övertydlighet i texterna, en naivitet och ibland något slags putslustigt och pubertalt. Nu när jag åter lyssnar tycker jag att det är idiotiskt, löjligt och vackert på ett ganska fascinerande och inspirerande vis.

Det finns ofta en rädsla i konsten över att vara övertydlig, att skriva folk på näsan, göra plakatkonst. Istället ska det vara suggestivt, komplext, poetiskt, vagt, mångbottnat, flera lager, osv. Uttrycket att skriva någon på näsan i sig är komiskt och intressant. Om någon skriver en på näsan går det ju inte att se vad som står på sin egen näsa. Jag tror, att skriva folk på näsan är någonting jag tycker är nödvändigt och att skriva folk så hårt på näsan så det öppnar upp ett hål. Det övertydliga blir ett mångbottnat öppet hål.

Jag var ca elva år och hade startat ett band med en kompis som hette Creme fraiche. Vi försökte sjunga på engelska fast vi inte kunde engelska. En låt hette never never never nazist. Skrikande upprepade vi denna fras i ca 2 minuter.  Jag gick i mellanstadiet i en mindre byskola och i skolbussen satt barn och heilade och lyssnade på Ultima Thule (som ju är Jimmie Åkessons favoritband). Men egentligen var det då inte särskilt hotfullt. Det var som en absurd maskerad, en teatral miljö med visuellt starka kontraster. Några hade torshammare, sverigeflaggor och nazistsymboler på kläderna och några hade överstrukna nazist symboler och lyssnade på trallpunk. Det var som ett märkligt eko från det som hände i de större städerna, där nazister och skinheads marscherade på gatorna och som jag senare kom att konfronteras med. Men då i skolbussen förstod vi inte allvaret i det som höll på att hända. Vad vi alla vet nu är att en del av barnen som satt och heilade på skolbussarna sitter i Sveriges regering, men iklädda kostymer och till vardags i bekväma fritidskläder.

Brun är den färg som ofta betecknar nationalsocialism. Ursprunget kommer från de bruna skjortor som den tyska naziströrelsen SA-förbandet använde. Som ingen kan ha undgått att lägga märke till sprider sig nationalismen i hela Europa samt nynazistiska rörelser och andra fascistiska strömningar.  Ett brunt täcke breder sig ut över Sverige och Europa.

Det blåser hårt, det blåser kallt, det blåser bruna vindar överallt.

Verket Brun Flagg som visas i utställningen är en påminnelse och en varning om hur det bruna täcket lägger sig över Europa. Flaggan är gjord av skinnsoffor som folk skänkt bort på Blocket.

De senaste åren har vi även sett  en överlappning mellan New Age rörelser och högerextrema rörelser,  främst har väl detta rent visuellt mest varit tydligt i USA, tex. vid stormningen av Capitolium, då QAnon-kulten blev populär både bland extremhögern och New Age-influensers. Men även under Coronapandemin blev denna överlappning synlig i Sverige. Jag var sommaren 2022 på den s.k. “Frihetsfestivalen” som arrangerades på Gotland, jag åkte dit som en slags hobbymässig social antropolog. Jag hamnade runt en eld tillsammans med ett dussintal människor, främst män. En egendomlig blandning av skäggiga män med tydliga fascistsymboler tatuerade på armarna intill män med sjalar och dreadlocks, förenade i konspirationsteorier, eco-facism och naturromantik.

Benämningen New Age är givetvis väldigt generell och jag generaliserar givetvis begreppet här, men jag tillåter mig att göra det, likt en naiv arg trallpunkare. För mig har det alltid funnits något hotfullt och våldsamt i själva orden: NY TID. Det hade kunnat vara namnet på någon högernationalistiskt  rörelse.  Kombinationen nyandlighet/ New Age och extremhögerpolitik är ju också väl känd från Nazisterna på 1930-talet. Många av de högsta ledarna inom Nazist partiet var hängivna läsare av teosofi, astrologi, osv.

I utställningen visas även ljudverket Spelet har fått spelet som jag gjort tillsammans med rösthöraren Nils-Tore Krusenblad. Nils-Tore  är diagnostiserad med paranoid schizofreni och har hört röster sedan början av 1980-talet. Hans röster har främst haft ett politisk innehåll, de har ett anklagande dunkelt budskap om att Nils-Tore förnedrar olika politiska rörelser. Rösterna har kommit bland annat från BSS(Bevara Sverige Svenskt), KGB, Vänsterpartiet och Svenska Kyrkan. Under det senaste året har dom kommit från Sverigedemokraterna. Rösterna är väldigt aggressiva och enligt Nils-Tore “growlar” dom som man gör inom metalgenren. Dom kommer varje dag oftast tidigt på morgonen under cirka en timme.  Dom senaste månaderna har rösterna inte haft någon tydlig avsändare, utan endast bestått av oartikulerade growlande skrik.

Nils-Tore ser även syner och även dessa har oftast ett politiskt innehåll. Han kan se fascistsymboler sväva i luften eller röda stugor i stadsbilden och marscherande Sverigedemokrater i slipsar, men även aggressiva vänsteraktivister som skriker.

Nils-Tore bedriver en ständig utredning om vad rösterna  kommer ifrån och varför dom skriker just till honom.  Mitt och Nils-Tores samarbete har sett ut så att jag hjälper till med hans utredning.  Att få tala om rösterna offentligt hjälper Nils-Tore att förstå och uthärda dom. Jag har följt utvecklingen av Nils-Tores röster sedan 2019.

Vad som i vår tid diagnostiseras som schizofreni och ser som ett rent sjukdomstillstånd och en brist, har i historien delvis tolkats på andra vis. Ofta har dessa människor i stället tillskrivits en andlig kraft och definierats som mystiker eller profeter. Nils-Tore beskriver själv rösterna som dagligen torterar honom som sjuka, som en del av hans sjukdom, men hans förmåga att höra röster kan även ses som ett känsligt membran (eller en mottagare) av en kollektiv rädsla och en oro som växer i samhället. Därför tycker jag det är viktigt att göra plats för och lyssna till Nils-Tores röster och upplevelser. Hans tillgång är att han ser och hör samhället från en annan position, en position som är kraftfull och värdefull och som avslöjar och blottlägger något som håller på att ske i samhället.  För mig var rösterna Nils-Tore beskrev inte endast av privat karaktär, utan hade någonting allmänt över sig, som att dom ville kommunicera utanför honom.

I ljudverket har  Nils-Tore fått ropa ut sina röster: Det kommer även finnas en pamflett med intervjuer jag gjort med Nils-Tore.

/ Isak Sundström 2025

 

Isak Sundström (f. 1983, Gotland) är konstnär, författare och musiker baserad i Stockholm. I sitt konstnärskap arbetar han över genregränser, i en eklektisk användning av material, medier, och tekniker. Det makabra, existentiella och poetiska är ofta navet i Sundströms verk.