björn wangen - stigma

Semi-robotisk teckning: “Stigma”, blyerts på papper 71 x 95 cm med utstansade hål 2011.

Yves, Jean,

vi är alla här inne_

På golvet i det tomma rummet tar sig, medelst skakningar och långa pauser, ett robotiskt objekt slumpmässigt runt. Roboten är utrustad med en kamera vars video feed visas på väggen. Den vita kuben blir ett rum som lämnas därhän. Istället för en gallerist eller konstnären möts besökaren av en dysfunktionell robot som läser av rummet i springan mellan nu och sen.

Jag titta på dig och du titta på mig. Aorist, att befinna sig i springan mellan då och nu. Maskinen är kroppens vardag, mitt roterande huvud är drömmens målning.

Psykologen och sociologen Sherry Turkle diskuterar i sin nya bok “Alone Together: Why We Expect More from Technology and Less from Each Other” möjligheten i artificiell intelligens. Nyare tiders möten med sociala robotar handlar snarare om människans sårbarhet än om maskinens kapacitet. Om ett objekt trivs under min omsorg upplever jag det objektet som intelligent, men viktigare hävdar Turkle, är de relationer jag utvecklar med objektet. Dessa relationer handlar inte om maskinens förmåga, maskiner kan inte känna, utan om vad maskinen kan framkalla hos sin användare.

I utställningen ingår arbeten som utförts delvis med hjälp av robotiska objekt. Dessa objekt består av simpel teknik som inte ens sett hjulet…