Bureugrafi: Jan Bäcklund
Maskinismer: Robert Ek
Programmör: Magnus Wallon

Det hängande kontoret föreställer två hängda bröder, som inte
längre kan kommunicera, men blott konversera. Dessa hängda bröder
är domare i ett namnlöst spel. I kontoret är dessa hängda bröder
representerade av två grupper av maskiner. Liksom bröderna inte
längre kan kommunicera (de är döda sedan många hundra år), verkar
heller inte maskinerna i detta kontor som medium för meddelanden,
men producerar själva sina utsagor utifrån sina egna interna och
autonoma ”sinnesfunktioner” eller maskinfunktioner.

Dessa sinnesfunktioner är förbundna med en rad algoritmer som gör
att maskinfunktionerna talar till varandra, närmast på ett
balettaktigt sätt. Detta kontor, där det konverseras, kan ses som
en slags rättegångssal, där det, om vilket maskinerna, alltså
bröderna, konverserar, tar form av en domsutsaga. Eftersom
maskinernas utsagor inte är interpreterbara för oss dödliga, då de
utsägs med hjälp av ett maskinspråk (i övrigt inte olikt Frans av
Assisis språk), förblir vi oinformerade om domen.

Med hjälp av ett antal schematiska teckningar, utförda av ett i
kaffe berusat medium, samt ett skript, som interpreterar
maskinernas balett, kan besökaren informera sig om domarna via en
telefon. Det låter komplicerat, och dessvärre är det så också.