Patrik Gyllander bygger sitt måleri av vardagens fragment. En boktrave där, ett par simglasögon här. Allt infogat i ett koloristiskt spel av linjer, rutnät och mönster. Lekfullt sprider han formerna över ytan, och blandar ornament med abstraktion. Som samlare är han varsam. De svarta stygnen tecknar minnets silhuetter, medan penseldragen pendlar mellan dröm och verklighet. Samtidigt försiggår små revolter. Ett smygande surrealistiskt anslag som muntert saboterar varje försök till en alltför tillrättalagd ordning.
När det gäller den nya sviten Identitet lägger han familjelivets pussel. Vad händer när tillvaron byter sin plats? Med den tidigare våningens plan i sin hand låter han rum för rum bli till bild. Här möts hemmets brottstycken av ritualer och ting, under tiden som mörkret faller. Lågmält fogar han färg till form i en hågkomstens egen karta.

Carolina Söderholm