Fluke kan översättas med en ”tillfällig lyckträff”. Det oberäkneliga upplevs av vår kultur gärna som något negativt, förutom om det handlar om lottovinster. Vi försäkrar oss mot det oväntade, och planlägger våra liv så gott det går. Likaväl upplever nog många att mycket i deras liv har berott på tillfälliga lyckträffar. Egentligen innehåller det överraskande många av de kvaliteter vi värdesätter mest. För att ta till vara på detta i vardagslivets stressiga och schemalagda tillvaro krävs en viss sensibilitet och känsla av närvaro. Det handlar om att uppfatta det flyktiga ögonblicket och de små nyanserna. Här kan konsten visa väg.
De medverkande konstnärerna i projektet arbetar med att framhäva, iscensätta eller tillrättalägga det oförutsedda som en del av sin konstnärliga metod. De utgår alla från det förgängliga, obetydliga, tillfälliga och sköra. De söker ett poetiskt språk för frågor runt vår existens. Med sina individuella uttryck och tekniker strävar de efter att konstnärligt gestalta och ge poetisk lyskraft åt dessa ibland smärtsamma frågor. Gemensamt för alla är valet av ”låga” material och ett enkelt uttryck som lyfter fram det råa, provisoriska och obearbetade.
Malin Ida Erikssons skulpturer kan beskrivas som mentala landskap. De har sitt ursprung från bilder som slumpmässigt skapats av obrända lerkärl vilka under ett performance fyllts med vatten och tusch. På grund av den torra lerans starka önskan att återgå till sitt plastiska tillstånd skapas sprickor i kärlen vilket resulterar i att det mörka vattnet läcker ut på ett papper. Kärlen använder Malin som verktyg likt en målare använder sina penslar. Bilderna står som förlagor till skulpturer och rumsliga installationer genom att översättas från det tvådimensionella på pappret till det tredimensionella i leran.
Lars Göran Nilssons övergivna arkiv kan tänkas som minnen, härbärgerade i anonyma förpackningar. När de staplas i ett rum för det tankarna till samlande. På ovansidan är det nedtecknat ett antal berättelser om livets både lågmälda, våldsamma och övernaturliga sidor. Ett kartotek över sakligt återgivna händelser. Det handlar om flashbacks, anteckningar, noteringar, påminnelser.
Johan Söderströms bilder är uppbyggda endast av grått och vitt spackel. Trots de enkla och få medel han använder lyckas han gestalta natur och skulpturala objekt med en närmast fotografisk skärpa. En viktig del i målningarnas tillblivelse är också de slumpmässiga krackeleringarna som uppstår då spacklet torkar och som gör dem sköra och förgängliga i sitt uttryck.