Sakernas tillstånd

Normalt låter vi våra erfarenheter projiceras på föremål. Sällan låter vi föremålen projicera sig på oss.

För att skapa mina skulpturer eller objekt utgår jag alltid från redan existerande former.
När jag arbetar med trä blir det ofta att jag sågar sönder, sätter samman och sedan målar det nya objektet monokromt.
Det monokroma gör att gränserna mellan de sammansatta formerna suddas ut, delarna integreras och nya former uppstår samtidigt som de ursprungliga formerna finns kvar med vaga associationer till kända föremål.
På senaste år har jag börjat lämna de monokroma träobjekten för att istället arbeta med mer sammansatta objekt. Jag vill låta delarna ta större plats och få en mer sammansatt upplevelse mellan material, helhet och delar.
Men oberoende av hur jag arbetar finns grunden i att jag leker med former och dess associationer. Leken är för mig också en metafor för det konstnärliga skapandet, det icke funktionella, det onyttiga och att ständigt pröva det nya.

Jag vill att betraktaren skall bli så delaktig som möjligt och i sin fantasi vilja ändra i mitt verk.
Genom att utnyttja ett redan känt föremål vill jag skapa ett öppet ifrågasättande av den omedelbar association till verket. En get och en bilring nästan tvingar betraktaren in i ett medskapande, till skillnad mot en abstrakt målning.
Jag försöker hitta fram till ett seende, där det bekanta samtidigt leder till ett mer konkret seende. Ungefär som om man ser på ett träd, både som ett okänt objekt och samtidigt, via erfarenheterna, som representationen av ett träd.
Objekt blir till ytor och volymer, oberoende av de benämningar som minnen ger dem sedan man väl känt igen dem.

Torsten Hylander